Kort historik

Sällskapet Sanningssökarna bildades år 1904 och är idag Sveriges äldsta spiritualistiska förening.
Sällskapet antog sitt nuvarande namn vid ett årsmöte den 6 april 1956.
Inflytandet av den moderna vetenskapen under 1700 och 1800-talet kom till kännedom för gemene man under slutet av 1800-talet.
Många sällskap och rörelser bildades för att utveckla och undersöka de vetenskapliga studierna på allmän basis.

När sällskapet bildades på Östermalm i Stockholm var det under namnet Frenologiska Sällskapet.
Efter andra världskriget togs frågan om ett namnbyte upp. Detta då inriktningen ifrån att basera verksamheten på den österrikiske anatomen Frantz Gall´s frenologiska teori – utgiven i slutet av 1700-talet – avhandlande hur man bestämmer en människas karaktär utifrån formen av hennes huvudskål ändrats till att i huvudsak ägna sig åt spiritualistiska seanser. Den 21 januari 1920 stiftades Spiritualistisk Mission av grevinnan Louise Breitholtz f Wachmeister.
Tanken med Spiritualistisk Mission var att sprida den spiritualistiska läran. Vid årsmötet den 6 april 1921 ändrades så sällskapets namn till Spiritualistiska Sällskapet.
Styrelsen och medlemmarna hade nu tagit ställning för att sprida den spiritualistiska filosofin, det vill säga verka för att göra spiritualismens stora livsförklarande och livsbefrämjande idéer mera allmänt kända och uppskattade.
Verksamheten baserades på föredrag, spiritualistisk litteratur samt utvecklingsseanser, dock endast för medlemmar.
Vid det årsmöte som hölls den 6 april 1956 och där sällskapets namn ändrades till Sällskapet Sanningssökarna,
beslutades så om att vidga verksamheten till att bedriva storseanser och att dessa skulle vara öppna för såväl gäster som medlemmar. Från år 1922 bedrev sällskapet sin verksamhet i Tegnérsalen, Kammakargatan 27, 1 tr ö g.
I samband med att fastighetens lokaliteter skulle omvandlas till bostadsrätter och Sällskapet således inte kunde fortsätta att driva sin verksamhet där, söktes ny lokal att hyra
– och visade sig finnas så nära som tvärs över gatan i Tempel Riddare Ordens hus, Kammakargatan 56, där sällskapet direkt fann sig väl tillrätta och vid dagens datum fortfarande har sin verksamhet.
Sällskapet Sanningssökarnas nuvarande verksamhet består i huvudsak av att fortsätta att anordna storseanser för medlemmar och gäster.
Därutöver av att erbjuda föredrag inom skiftande områden inom den spiritualistiska livsåskådningen. Vidare att anordna cirklar för andlig medial utveckling.
Sällskapet lägger stor vikt vid att medlemmar och gäster ska uppleva en ljus, varm, generös och öppen stämning vid sammankomsterna. Viktigt känns också att utöver det uttalat andliga utbudet erbjuda möjligheten till en givande, stimulerande och uppbyggande, mänsklig gemenskap, vilket ges möjlighet till bland annat runt kaffebordet vid vilket sällskapets sammankomster avslutas.

Avslutningsvis presenteras här ett antal i sammanhanget tongivande personers teorier och tankegångar bakåt i historien som har kommit att ligga till grund för spiritualismens fäste och utveckling i Sverige.

Emanuel Swedenborg (1688–1772).
Filosof, vetenskapsman, mystiker och profet som omsatte många av sina observationer och teorier i digra verk. Hans viktigaste verk, Regum Animale, behandlar bland annat människosjälen och dess öde efter döden.
Adrew Jackson Davis (1826–1910).
Antropolog, dr i medicin och spiritiströrelsens störste teoretiker.
Sitt främsta kosmologiska verk, The principles of Nature (1845) dikterade han under hypnos.
Hans egentliga spiritistiska arbete är dock The Philosophy of Spiritual Intercourse (1850).
Margaretta, Leah och Kate Fox.
Systrarna Fox från Hydesville i staten New York står för den enorma spridning spiritismen fick i USA. I slutet av 1848 utvecklade systrarna Fox en metod att tolka de oförklarliga oljud som hemsökte deras hus. Allan Kardec, pseudonym för Hippolyte Léon Denizard Rivail (1804–1869). Fransk lärare, läkare, professor och också ivrig spiritist. Hans mest kända böcker är Le Livre des espirits (Andarnas bok) (1857), Les livre des médiums (Mediernas bok) (1861), Lévangile selon le spiritisme (Evangeliet enligt spiritismen) (1864). Hellenbach.
I Tyskland har Hellenbachs transcendentala individualism en anhängarkrets som lär möjlighet men ej direkt nödvändighet av reinkarnation, och huvudsakligen därigenom skiljer sig från den franska spiritismen genom att den går lika långt i att underskatta mediernas utsagor som den senare i att överskatta dem.
-------------------------------------------------------------------------------- Denna historik är nedtecknad våren 2004 av Iréne Wärme, ordförande för sällskapet, på basis av tidigare nedtecknad historik i samband med sällskapets 90-årsjubileum och med tillägg från därefter följande verksamhetsår.
Sällskapet Sanningssökarnas styrelse ser fram emot sällskapets fortsatta engagemang i att sprida kunskap om spiritualismens filosofi. En logisk, bärande och harmonisk livsåskådning som ger förståelse för livets mening.